Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
9-O 9 0--. teart vatten.. V , som hade äpplen stade friska året om, föreslog sådana cii dessert. Klockan 2 var middagen filr• d:g au serveras, och på frågan, för huru n.tags personer konungen önskade det ► taih dukas, svarades, att konungen önskade .?w vid samma bord gom slottets familj. 'l eder middagens lopp,s förtäljer berått terslan, .vinde jag icke mina ögon från hargen. Han hade god aptit, och i spn- =Kiet smakade honom en rätt som bestod at rildseinshufvud i gals; han åt därtill u ket bröd. Han talade vid middagen =lotet med min far om landet och dess L siad. Ctom konungen och vår familj t -ro vid bordet tre svenske generaler. Dessa :u sig väl behaga det gods vinet, voro Wataamma och tyckte@ just Icke låta konun- f' närvaro lägga band på deras muntra c-- Konungen drack endast vatten och tt, som sagda, mycket bröd samt brydde L& irke det minsta om de andra. god As fruntimmer talade han icke ett enda Ird, atom vid ett tillfälle, nitr han fick "ta, att äpplena, hvilka synnerligt smakade h,inom, voro från vår egen tlldgilyd, då han 'ide min mor en artighet öteer hennes hus• t'.1 Dagen därpå' bad* kammartjänaren r hälsning till min mor med tacksägelse j4 konungen för middagen, hvarjimte ban .nsfbrdi kotungens önskan att det icke måtte serveras mer än fyra rätter och att middagen ej måtte räcka öiver en halt- timme. Om at*aarne förtärde konungen endast ett glas söt mjölk, däri han strödde litet salt, och ett stort stycke bröd. Då han på tredje dagen begat sig på vidare marsch, skänkte han min fader egenhän- digt en tobaksdosa af guld, besatt med diamanter och försedd med hans kungliga namnchiffer. Genom en af offlcerarne lät han dessutom i klingande mynt betala allt kvad hans ryttare och hästar hade förtllrt. — Då vi sedan erforo hans olycka vid Pul- tava, beklagade ethonom af uppriktigt hjärta och hade fdrhoppning, att han skulle höja sig igen till makt och välde. Men då vi sedan fingo undorriittelse om hans död - då brueto vi alla i tårar. • 81 långt, den polska damens berättelse om sammanträffandet med den svenske hjälte- konungen. 1 arbetet lusas vidare en ben' ses skildring al tolfte Kart store motkimpe, caar Peter, heilken, säger hon, visade tig alydelee belefvad och visade henne särskild artighet; 'men,' yttrar hon till slut, 'oak. tadt all Isarena belefvenhet och utmärkta vänlighet, så intresserade jag mig ändå vida mera för den allvarlige, tankfulle kung Karl'. e cmsRsst e: 1. - Nedom fjällen. Ski.. af lila., .1.p-ed Stroadkrg. hvad glans öteer högåsen! Sol och sol och sol och böljande vidder. blyg - gen och bromsen och knotten och fjällflu- gan, de jaga yra och galna mellan granar och enar och björkar för att hinna lofru, ranunculus och blåriset dofta ut, som loko- motivet frustar ånga, barrstigen gungar af värmedruckna myror. Korna råma på gårda- ängen, grisarna tjuta som slakträdda i .ti- orna, ty skimret gör dem ursinniga, fåren ränna, så att bjällrorna ringa och pingla i don tunna luft, som blir ljuden ned öfeer dalarna och gårdarna, där dörrar slå, och yxor hugga och hus timras, och ötver sillven till andra åsar och andra dalar. Det dr så ljust, si ljust, att dat inte vill bli dunkelt i skogen en gång — bara lit och glans vill det bli till häruppe. Men högt öfrer dalar och Illtvår och tlic• kenblå Anar löpa fjllllkammons fina asdivor' linlur, glidande mjuka, dimlika, stundom sagolikt fjärran, stundom hllpnadsfullt nära med strimmor al tyngre kvitt, som lir enö. Molnen ligga tätt ätver, och ibland stryka de ned öiver fjällväggen och endast åsen
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.