kr1 •-4 4 o-r tich patron Ilernell skyndade ut genom dör- ren till sitt ruta, metan ett listigtleende lekte kring hans qot 'modiga mun. Anna stod kvar och lresnade med Lterhll!ea ande.irikt, aria det var inte långt ifrån att hon tappat vinglaset, som hon höll i handen, nar hon efter en liten stund hörde ett sakta krafsande 1J diorren åt förstugan. .Macka., ropade bon hastigt och skyndade fram till dörren, som öppnade si; inåt rummet. Och mycket riktigt. Det var Nacke som salt ute i faretogan makt u ,ply1tade framtaxar, hnf- tudet på ened uch den mest va!taliga blick i sina 'gulbruna Mton. .Jtacke! nt*Ca Nacke Ilar jaa dig andtli;en tar igen :• ro { gwte Anna utom si; al R:a,tje, .men stadigt på handen, .ge mig nu det som jag helot till ha ritat allt dom tinne har i rummet.. klack. MMR först ett tag på honom, sedan tit- tade han på Anr,a, och Utan vidare funderingar sprang han fram till den unga flickan, fattade mat tanderna ett sakert tag i hennes forklade och börjat ta af alla krafter for att få henne mod six fram ill fönstret. .Nacke dl. firad gör du!. ropade den utta wattnor, min gMSea Och möt] ett skutt rar Nacke Ofver tro •keln och Inne l salen. dar Anna tog emot ho - horn med ö p pna armar, medan han tolft Ijutan 'r de och halft skallande lat omfamna och kyssa sig. söke far, lund. Fru Leta kont nu in, Tarm, ;lad och uploka katt, och med armen om Anna@ lit förde 1. henne frun till fadern, som omtamwde och k , bann., och och det biel famntag och bandtryci. star etter las, och Nacke natt Och bockade •.: act, hoppe,te runrit omkring dem med oop i,•År liga glo ljerttrinttar, till dess bjallror ute på gir den bl lade ale andra ttaeternas ankomst- M en nu tyckte hon, och d upprörande, att hon inte viaete. .Skruda dig nn. Nlacke, -o h hi sa på din unga 'No har han dragit be= det latta,' ''lagrak taie llerne:!. rede Bern och tryckte öin blitruxie girar om hon @kulle gråta eller skratta. Macka dar emot hade uteslutande roligt, ort, han drog och pnetade och morrade och gick baklungm, Under det tun då och då vande p1 hutvudet och ka.- tade en triumferande blick pi agronomen, som stod och rantade dar framme vid fönstret. Och nitr de slutligen hnnno fram till honom, då hade lian öppnat armarna, och in. non Anna visste ordet al, kan- te hon sil s'nten i hans famn. åt „.h se,te ges Igen den sum inte slappte, det var Manke. lian 6011 i och drog, och för att han inte skulle slita annder det nya dalfrirkladet, så miste Anna följa med, om hon ville eller inte. 0,-tt under ligt var det, hon tyckte att hon både ville och Inte ville, och det var på samma gång ad komiskt, famn och halar på dig.. la.le på snett bakom sig, dar det i skymningen .rates en högrest gestalt, som nu tog ett steg fragil .Ja, men just brud jag etirekildt lagt an på att lan h000n,, , aade agronomee, 'så Sr det att t apportera, utan att man kastar något åt honom. 'På det *atlet kan lian komma att drags hum åtskilligt ömitt u.-h gott till huset åt dig,. skam flickan, .vill du genast etapp.?. sl kom in, dta tok, så att jag kan fl ta dig i Sten Mack q bara vande på hufvndet och tit- se, aldrig kunde jag tro att bin skulle kunna uppfostras till benetaan för friare.. t.a e r gira r kli; ''t 5r~3 1 Det dröjde en god stand, tonan Anna kom si; för med att hi!sa l ► agronomen, som då patron liernell gick ut för att balsa pldr:n passests Nacke på och följde mwi, och .1e blickar. Andtligen reste hon si; upp, gick Ie onåd Mali s:; ,1► och d► en Lit med at vlfarna•!ra ,. n IQon~e regian tå otta len oomhe,l•t a • • , Julkonster, 1 71 `enare i.1 att, talade il.-:,e Om i ' på och diepooea eo, bar ul• trått n:! Ined fbr:otL:c tt'en, och denne som" och rit folkakoaranatuus etta ni. le' .iför da, here"- - tnade inte jag få :►n• jag ][tömmer ju alldeles rue kon inge den vackra fLtmnn \lackö fram på ny►rrr att saka valkaminen och som stått Och under den ;latta feet, som ou följde, .att har: fast 'emellan de t,L1a nyförlohadea ,tovar r. han air tw,rt t, litet förlagen. gsa jaa bar mi g at, 81 skog uch gick och borkalle sig för alla Kusterna. unga flickan, at-', och ea►Lpratade Ingli ömat honom och rackte honom handen, inte P► titan 'Hart lit t att kalide han dar-ute lika Ijod lågt som in nar kom t lura Loö agronomen. Men sedan kom han med in. lyst och •' kavaljer vari '.ontet, sa de helt allvar igt. I lit stod och såg på henne ont hunden med I y sao den Jag ska; e ha god la• octn mina "ra et ! gen hop I: Ela st :►ta Iwaotn apmor Lera åt mit; ockeL.. ten glad Ofver att få ro Macka.. ,ttlWnw: D. Zjan -t.., 1å got jul. Men jag var så ' 'Det förstår jag L► val,. svarade agrono men och höll kvar hen- ben rasa hand i sin, ,l y cka till ea an;enam jul och tack för att ni ville se nåla når snip har, fröken Anna.' Rir Stavbocks kvir tog sig huttra. 'Det var naturligtvis pappa och mamma, sam... sam...' stam roade Anna och kand* att hon rodnade. .Ja, men var det Inte ni också, fröken Annals frågade den ungs man iucn och såg på henna si pMfvande, att hon måste [lad, surmitt end .x ,1, eld ned sina ögon. ekamrren uta 1. lo .Jo naturligtvis.. skyndade hon sig att svara, .herr Itergetén som har varit el anal] emot Macka Isan kan ju redan sitta.. allan kan ung mera an *L,s Och liksom för att bevisa, att el var taUet, kurr nu Nacke frun till agronomen, backade si; for banur och lat höra ett 1Lngstra;ot .jo. o.s 'Nu halsar han, made agronomen leende a•h tillade efter ett ögonblick, Doch apportera kan lian också-. .Mas har har harr 111~n kanna' lan bo' som? Icao bar vit Inte titt stryk och nedmatta "vitta?, .Tycker token Anna dött Ne j dl, det kar g ått med lek alltsammans sota ja; logvins, Ilar det inte varit roligt, Mack.?. .Jo a o,s •varade Macks ,n.§ ss ny bogmag, och set, hoppade han upp på bakbenen och ~9 sig 1 luften. ,Och han apporterar till och med, utan au man behnher kuta något åt honom,. fortfur agn, notven. .Nej, gör har verklipnl. frågade Anna mlc kel Intrcieerad, 'Sr det möjl igt I livad som helst f. 'Ja dl, har eka' fröken få söte Därmed gick agronomen till fönstret, ~n edan Anna stod kvar pA gamma plats gom folka och Marka med tittande svana @lod milt emellan dem och sig på dem Omaevie med blankande 'Markö,' amid• agronomen Ilnpamt och alg tio eldål sitt bohud t mast de brinnande kinderna mot hane bröst. .Anna, aGskadet.lrvi- skede han i hennes ärt star jaa ,tet som jag helst vill tas agat al t som tlnns kurians? tt-it furl/ter •1u att jaghar enig sil djarft åt, tu-la att jag lurt Nacke sådana har kulleter 1. Hen gana hvarken kunde eller ville svara mall ond. II„o bara el; upp till honnu, mal tårar i O;owa och leende p► lapparna, och det måtte ha varit nog, ty hat böjde sig ned och kysste bott både enruins och löjet, och nedanför { dolt vet satt Nacke rak 1 ryggin och vipisdla tne.l fram lassarne, tålmodigt rantande på att någon skulle befria honom från hans obekvama etatlniag. Men akt dröjde bå,te lanttö och val innan patron l'em's!) kom med aileebrtnnvinet, och Anna ryckte sig I+fa ar omsamningen och skyndade ut till sin mor tör att t henne. trofasta faut n fram liviska bekanneleen om livad som handt. Ileruell ejait var snart på det klara med, bur det agad till, och kom öherms gned min Wihande m4 om, att fnrlotning+n skalle omtalas rid mitt doplarm.'- På hane muntra Ria ..litar sjuk ton Ock dn hena* att bekaana kort?. svarade agronomen skrattande, att det var Mark., för• tjanet, och att det var lian som hade gjort slag t saken. •Anffkta det,' ropade Hörnel!, still jakthatnl dngb han inte och inte till ;ångvar heller, och d var h, an ' F 1` det R,•,;rr de ILni-ate m., . kornatten Jonan t kl bom, och brcd.r"l-°t ,och högbeöetad d— tull. agaasp ism' sk ►agat .,, k au,ln ståigr,1, nitson smil ,— h böjd och de fasta luipparne doldes n.u•tt+t at ytvigs blonda utttata.cher. Klädd i h••_•► krag+ttfat och blå krigarrock gick han ' tid. Yen han hade lagt bort butvari.,,t och pietolbölatret. Ty nu ear han en (redlig man. Det hade gått år selan den daii.'tt höljd man han till drottning Hedvig Istc%, nova framfört budskapet om att tttentkt k och hans götapojkar alasit jutarne vid Hel aingborg. Ja, år hade gått och han billig' genomiehat bittra öden. I segerjublet harår tran glömt honom, och dl han åadUitl' n gjorde sig påmind, kand* man nig tydligen beerlirnd. Man ville atapiea honom som en hund med ett ben. Till siat Ack han naja Dig med platsen som ztraadrittare uppe på det nordliga Gotland. I)7.1., i håg., torta han med en kalk- akuta bh., till ön i Nterhatvtt- 111 MA- gått etta, hon h..n a tyrl möt hen bet alg sed sön me hat hat ich ma bal sal ettål V11 ep S
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.