Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
•-0? o-+ Id. ck ss ^o- La ht t- er 1' sr ► e ti f- a le 1, d a II r ► eck hans rond kring gården hade visst tagit lång tid. Försiktigt taghan i dörrvredet. Dörren var stängd. Han bet ihop tänderna, kände vreden stiga upp inom sig. Nej, icke kunde kas som en t of bryta tig In ti ll sin egen maka. Men, Hanske han misstagit sig. Han pip ännu en gång i låset, och utan att kan beräknat det, nåde hans tag varit så kraftigt, att han fick vredet i handen och rid trycket at hans starka nitve sprang dörren upp. Kornetten ryggade tillbaka, då han sig nmmet tomt Hans blick gick till det öppna fönstret, där en flik at brudslöjan isat fladdrade i luftdraget Då grepe han af vrede, icke vrede mot h~ som flytt, men af vrede mot... ja, km visste ieke hvad. Häftigt stängde han tbastret, gick ut ur solgemaket, tände åter alls kronor och kandelabrar. 8å anlade han ånyo den bli lifrocken, ryckte den ro- etade sabeln med det gula Iltdergehitnget från våggen, slängde det öiver axeln, satte Enkatten på hnfvudet och gick ut. Ned till stallet. Hans stars hetta springa- n gnäggade mot honom. f taz. han kom in. 9Nej , hk blifver tydligen ingen reson,. afbröt korsetten, .jag är icke sinnad att bida, tills morgonen gryr, för att blifva en visa i hyst mans mun. Bes!, sköna fru Elsa, nu rr du min och jag slipper dig icke. s från mormons tid. rå st Gustaf Fröding. Kornetton hade vigt svingat sig öteer det ännu dukade gästabudabordet. Med starka armar tog han henne, lått som hade hon varit ett barn, i famn och bar henne mot dörren. lita vände han sig om. sOod natt, värderade herr svärfader, min husfru och jag bjuda eder till middags i morgon. s Med sin hvita börda gick han fort utför trappan och ned på gården. Lätt steg han i sadeln och satte sin baht medvetslösa maka framfor sig. 81 jagade de båda af mot strandridare- gåden. .Hej, som en riddare båld har jag mint röfva stolta jungfrun, min makat• sade han, 1 det han åter hägg sporrarna i hisstens UUnder. Det biet en ridt i natten. Månen steg upp öiver kalkhällar och skogar, där de 9a a orent am p. Dst slampar med klumpiga sittåar i JBrslugdngen, det hojtar och sodr, det dunkar i golfni med jakigecdr: skock tunnor tusan bölar, bida jagade fram. Mot kornattens starka •millioe Han ryckte sadeltyget från väggen och of' skuldra låg Elsas bufvud. Ja längre de Agneta! — Gustq/rol — dr ingen dör?. ber några minuter ledde has hästen färdig- hunno, dess mer kände bon sin fruktan Och eko hojtar och sedr, så det skadar, soaderad ut på gårdsplanen. Där svingade vika för en underbar trygghet I dessa starka som oaa. det hata den lada hd,, has sig i sadeln, satte sporrarme i gintpren armar, som elötos om henne. Hennes ögon och in slår doften af granar och tallar öppnades, hon såg hans skarpa itdelformade of ryskjutet oildt och af dåds ber. ock jagade i väg mot Malms. Där hade den förskrämda Elsa, till sin profil mot mimdagern. Han vände sig mot t'den hiipnad, knappast hunnit Inom dör• henne och såg In i hennes ögon. Han lit• ren och gråtande kastat sig om hans hals, sto i dem något, som han Icke sett förr. lm dörr springer upp och en flicka rusar fia dånande botdag hördes. Den gamle 81 böjde lan sig ned och kysste ett par i famn på en bister och bardy major, härv Didrik var alldeles ifrån sig och visste läppar, som icke voro motetrllfviga och kalla, majoren dr reslig och bred och stor, utan siältvande varma. Och så slingrade hans Mia dr råd, ty majoron snusar rakt inte har han skulle bete sig, då d?azn a etegos upp och in steg kornatten sig ett par bvita armar kring bana båls. och dter och dricker smn Anka-Thor. Då grep kornatten kraftigt om hästens Och ned öfeer bröstet hans långakdgy flyter, med klirranöe sporrar och slamrande värja. tyglar, så att han tvärt svängde at. ett starkotterskdgg j/rdn hedenhös. Hsa dolde sitt ansikte vid hans åsyn. Och in bar det i de djupa ekogarno, dir Majoren kysser sin flicka och skryter li0n nu talade han och hans ord ljunga- de ilrad,e sade han, 'hållen I mig för månen silade sitt IIns genom furukronorna. om dagens bragder, sd ekot ryter: 'a U"' Har jag Icke inför Ond och för- Han styrde djuret på en lång omväg hemåt. .dat rutållds och small skall du tro, nu,. ta, Det var så underligt detta. Han och hon, så micklarne gnodde som hin ear töan e tal'ngen tåstat denna unga kvinna som 'n ia maka, har jag icke lohat att haka denna skrina hvit.a gestalt på den jagande henne till Jihlen, och har hon icke gilvit springarm i månenatten. Och det kom eld mig det 'sanna löftet tillbaka. Hvi tåyr i hans ådror genom hennes unga kyssar, Och Ugglan och Fatben och !!doken, he n 1°ig di uch mitt has? Har jag icke och bon kilade en salig trygghet och övila e► klunga if lydliar- från dag~ kamp, ~ i'at bennu all ära och hbtvlskhet. Nej. i hans famn... där orrarna stepo och haress damp, min " rde.rSde rån och svxrfader, detta it de buga och göra sin Anar för fröken mer än en b"d"rl,x mas kan låta sig nöjas med ståtligt och ridderbyt atå/oslatamp. ned. Tilisyac n ,•'b•r fru dotter att hon Och det år sagda, att lyckligare hustru .Jag tdnker bestdndigt på fröken Agneta, följ,, .in herre har icke funnits p4 Gotland än skön Elsa hoar sång och man.. som jag skjuter, skall fröken veta, Ba stod där mevI flammande ögon, vån- från ytalms, som blot maka åt Stenbocka ty svag flo' dr skåra dr lyckan. dom!' tande pi svar. kurir. A1yof Bondberg. Mi a k Elsa, • började herr Didrik r~rrirrsd ,111rtrs18r: 1'. An~ .Pytt, LLytnanten skjuter ju alltid bom!. Och fröken krisur fbrndmt åt !!ööken `– ►jojo,• sdger Fall n, en stor ,$lur, o rid dr si och så med flöökaas tur, det .4s att han Vd!! fält en tri, M frdkas, och sj4W btyrrt fångad och sitter i bur.. Men fröken dr or d, ad hon blixtrar och flamro sr och gör sig till dam i hoarenda tum, och Ugglan gråur och Falken ylssvnar och Böökw han redilar och namnar och slokar ^ed ångel, betryckt och stum. Och resa/or och kruthorn och hagelpungar de tåggas å side och Adngae på spk, majorens mäktiga ,trimma wwy ar och dinar oaA~ Jur lull såsas. 1 dörren står ayiormkan och gldntar: 'stig in, mina herrar, för matan amt4r!e
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.