Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
- 0 fa D- - mor, hvilken, sjålf fattig, dock tog sig an barnbarnen, då de lämnades ensamma i världen. En liten pension från det rederi, åt hvil• ket min far fört fartyg, samt dessutom lit- ven en dylik ur en ejumanokaasa, var nä- stan allt hvad vi hade att röra om med, men mormor förvaltade med så mycken klokhet och omtanke vira små medel, att vi aldrig behöide lida brist på det nödviin- .liguste. Vår skolgång var afslutad får terminen, och vi hjälpte no mormor att putsa och feja vårt lilla hem, så att det skulle bli prydligt till julen, hvilken vi sign till ntii- tes med rörhoppnin- gar, som aldrig skul- mor ej vidrörde oftare, In då bon någon gång ville damma af dem, och då behand- lade hon dem alltid med mycken försiktig- het. Många gånger hade vi hört historien om, huru hon fick dem till skänks af morfar — hvilken också var sjökapten — då han kom hem från en långresa till Ostindien, och det var den första gåtva hon erhöll at honom, innan do ännu ens vore förlofvade, hvarför hon också ansåg dem som sitt dyr- baraste minne. Af en .samlare' hade hon en gång blifrit bjuden en jämförelsevis stor summa penningar för dem, men ehuru bon då verkligen var i tillfällig körlägenhet, så le realiseras, men och vi vore i riktig julstämning, när vi Ator vande dirifrån. Medvetandet om att v ~ afton skalle göra mormor en glad snrpr . med en vacker och nyttig gifva bidrog at ven till att öka vår muntra sinnesstämning. Vi hade nämligen hela året sparat på hvarje liten slant, som vi lyckats att erhålla. oc för att fylla i det resterande beloppet hade- jag till sist åt en skolkamrat sålt min fri mltrkssamling, och på så sätt hade vi tätt ihop en liten penningsumma, för hvtlken köpt material till en sjal, som sedan f.'r flirdigats under våra arbetstimmar i skalar, Inne hos styrmansfrun lades vår st.ltlio gåfva in i mångdubbla papper och den vers• tillsamman:' som med mormors namr. präntades på pak.- tet, var, om ocker, hvilka ändå spredo hemlighetsfull en och tjusande glans ej särdeles snillrik. dock så mycket rio- ra calment atml den for har , domen ganrka %:u liga •j iii iekh. t' i öiver den väntade glädjefesten. l tt par gånger tyckte jag mig mkr ka.att mormon ögon hal.' vi under våra h.Mtyr alldeles kommit att tänk hvilade på oss mcal ett mer än vanligt hå, att mormor k.0 ok" behdift var hjalt- till ett eller annat bekymmersamt ut tryck, men jag tänk Ii' ej vidare dlfrp1, utan fortfor att till- 'r-h det var ej ut.,,. att vi —• eller . sammans med sy'st- minstone jag, hl.; kon såsom hll.f rarna bygga luft- •lott, under det vi prydde vårt 'bästa rum, med kvistar at gran och enris, hvil- ka vi hämtat från den närliggande tyckte mig bära' " v- imtanstarförmi, i yngre systrar kände oss li tet am . •' generade, då vi t.-r klockan halt •ju ekogen. aftonen ringfe tamburklockan mormor kom När jag talar om %Art 'bästa ruin', vill jag i samman- öppna för oss. 3l, hennes blick vari; och hennes 1..•. hang (larmed näta• na, attden lilla bpgg- nad vi bebodde i ut- kanten af staden tillhörde min mor• mor — det onda kapital hon ägde — och att den inne- höll två anspråks- lösa lägenheter, at hvllka vi dispune• rad@ den ena, be- så vanligt. att J,•~:: , stående af trå rum och kök. Den an- dra lägenheten, som låg midtemot vår, tvärs öhor förstugan, var uthyrd till en styrmansfamilj, som för densamma erlade en ganska måttlig hyra, bvilken $ dock blot den dyrbar.a gift ett stort plus till våra inkomster. känsla ögonht L. gen försvann, ' I- k kommo med .r:' i den angrnrma" julstämning. .Nu barn •b'Li vi läsa en julh-.dm och tacka t:L:1 f.et han l dag gif% it ande hoa «h f r de oer isfä l värt hade han ändå ej kunnat förmå sig till att atbända sig dem, utan hade hellre under ett par dagar försakat att åta sig mitt, Dagen före julaftonen, nar vårt lilla hem Många dyrbarheter Munos ej i vårt hem, fått en riktigt festlig prägel och hemteet• men i ett litet svartlackeradt skalp 1 'bästa rummet, hade mormor några småsaker för• varade, hvilka bon satte ett mycket högt varde på, och dat var alltid en högtid för osa barn, när mormor öppnade akApdör• ren och vi fingo kasta en blick In i det naden tittade fram ur hear vrå, voro vi alla pi aftonen samlade i 'bota rummet., .allra bellgmtoo. Vanligtvis skedde detta Hon gjorde oss till viljes, och ehuru vi i dag ej bogarde någon historia, började hon om söndagsaftnarne, och vi tröttjads aldrig att från mormor* läppar höra berättelsen ont, hur hon hade fått den eller , den saken och för att sätta spetsen på vår redan bör. jade högtidsstämning, sik båda vi mormor att hon skulle öppna skåpet samt visa oss dess skatter. et sig sjitit att berätta och under tiden hyllade henne& blickar med et{ säreget ut- och hvilka minnen som vore förbhndna dir• mod. t ryck på kopparn*, dir ds stodo pi sin hylla . Bland annat kanna där ett par koppar at utomordentlig skönhet, och 1tvilka mor. På julaftonen tango vi tillåtelse att etter vår tidiga middag gå ut på julmarknaden, htrardagsrum, hrareet en lampa v.0 1.111,1 men dar ingenting som,' agrskildt tydde 1 , julen syntes till. Men då vår gemen'." ma andaktsstund var afslutad, öppnade ht' dörren till rummet bredvid, och v'i •kreko al .' tre högt at glädje vitt *9t ,,cn af de b:.' ligheter, det hade att bjud* 1'L Här först var det jul — riktig jul' ftngo tag 1 mormor och snodde nutåt m' -t henne, så att bon nästan höll på att fr lura andan och miste satta sig i vår r. 1 klädda dynsoffa, som tog sig så vill ut ' " ' viggen bakom, sirad som den var n" gröna kvistar omkring morfar+ och u+"" kalt. lit till Pakt hvaritr detta 1 "k, hållit dit, oc Hon b skrifts nu bli: 'Ni tet öt gamla som jt • Dc tar a 'da 1 —de sett d Vi mists ej tå gom t evart gjorde dm r% föräldrars porträtt. go liten julgran stod mellan f*astr" framkör den gammalmodiga spegeln, hv't återgat sksnet från de tindrande ljustet. -. framför soffan stod ett pry,tligt trM,rl ~tea åååe
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.