Jon likgiltigt i hvardagston - och aå biet det icke mer talads synen vid horisonten, men fjitl- let finns (lär ändå — det vet den dagen. man. Så .tir det stilla i glans. dag och natt, en lätt skugga lir natten, litet mindre bllin. dande ljus in dagen, men lju- sare ändock Ån det, som tycke. mycket ljust. Men med amedeas arbete började det att taga at. Han kom allt oftare ut och satte s på brudhögen, ögonen glimm=a de oroligt och svart svett ails,:.• nedför kinderna. Gamle En,. låtsade om ingenting. han tes mindre böjd för att ?å-, an att lisa och sjunga, han D► får den oerfarne topp- galenskap, han vill upp — upp dksilfverkullarnalysa och'fjäll- bruden' frodas, högre vill han, och nÅr han kommit högre, vill han linnu högre — allra högst. Men det hade Jon F.rson aldrig velat. Nu var han gam• mal, och i sin ungdom hade låta ordet verka direkt, och och med de egna utlåzct;., garna blefro sparsammare. sMånn Andreas Genuin' har tunni komme sej Kr sommar?. afbröt 011e en 1..: tulut. han icke en enda gång känt Jon öfvergaf boken och .i'. lust att komma högre lin han var. Breda ut sig ville han titan dröjsmål: s Andreas var en oGintdr karl, som inte tog rara p:t s:A: dock, och i trettio kr proces• sade han med hvarenda bonde inom de närmaste tio milen om skogar och jordlappar. sa att han tick rykte till och med 1 det pro cesalystna Jämtland. Och rutt hade väl Jon Erson, ty han biet en rik man, och diapil blef han +väckt., så att han hade det godt och säkert både för det närvarande och det tillkommande. Hela den korta sommaren satt han i sol- skenet på en blink och låste högt ur bibeln med egna utiggningar. Det var på hög• sta isen, bredvid stod en liten smedja, dir Olof 1 Lien hamrade, så att gnistorna flögo ut genom dörren, och inunder halfvigs ned till altven låg Ersonska gården med stora hulka byggningar och rymlig ladugård. Smeden var en gammal ungdomsvän. och mycket hade de båda haft gemensamt. Men som åren ginge, glade de ifrån hrar- andra, och godt var det Icke att slig*, hvem som bar skulden, ty Jon var alltid slät och blid, och Olof var karg och tyst. Så blef då Jon troende och slog sig ned på ett brikle under smedjans utslagna fönsterrutor, läste bibeln och lade ut, och de sjungande tonfallen rullade nedåt dalen. Ett och an. nat skulle väl tränga in och Lalla ned mel• lan hammarslagen, men år gick etter år och det såg omöjligare ut att oanvända smeden lin att vinna processer. En dag satt Jon som vanligt utanför töa. stret, men hade fallit 1 betraktelser. Stig• gan gick på durinne som en retad kalrings skrik, och ifren sångerna, som stämdes upp till omväxling, öherrästadee. Han hade ett sl*trakadt, blekt ansikte, denna ltabo, smal mun och svara ögon. Håret var benadt mid$ fram och föll tjockt och tri rklippt fram öteer kindbenen. Uttrycket var blidt och glatt, blicken en smula beslöjad på nar mars hW, men hvilade för det menta långt borta på kullarna eller gled utefter dens )Inler. Plötsligen tystnade hamrandet och Olof i Lien kom ut. Han satte sig på en brid- hög och slog benen 1 korr, men hans ögon Loro oroligt 1 det sotstrimmiga ansiktet, så att hyllan lyste i dyster glans. .Om den där boka W' sant, gal hår det åt fanders både med dig och mig, min kåre Jon,. sade han med ena, och det var 'x h skött' sitt — därtdr fick h.r+ •Om il;na e}n,l."r :in un• blolruda, st skola do dock varda snöhvlta, suger skriften — det Är l oroas ord till oas syndare.. alfen om I bekännen edra synder, bekän. nen står det — icke framhärden i edra synder — Icke framhimlen,• sade smeden mörkt och fann sitt minne plötsligt fullt af alla de ont, som sakta krupit in sommar etter sommar och långsamt fastnat, tills de blit• vit ljud, renare Ån alla dom han anvÄnde till dagligdags. .Herren ser till hjltrtat, min kåre 011e — till människans lönligaato h jurta — och vet om hennasee namn är akrltvet i Llfsens bok — so därpå hänger det, du Olof — ditt namn skall vara skrifvet i i if.ns bok — tro på Herren Jeans, så varder du och ditt hus saligt — ditt hus varder saligt, 011e — genom din tro så varder ditt hus och din hustru och din tjänare och allt hvad dig tillhörer saligt, det år Herrens löfte till sina troende. — — Du skall bara tro, 011e, el varder dilla synder dig förlåtna — afplanade, som om da alla inte hade syndat. — Ber du, Herren vill haha om tulla af de orättfärdigas ben — bättre lin alla de nio och nittio rättfärdiga, som ingen biktring bohötva.9 Olof var borttappad och kunde icke få form för sin Invändning, därför teg han dystert och lit Jons ordström brusa sakta förbi utan afbrott. Jons ögon hvilade på Elsen öteer itlh-en, irrade utefter dess linier, och hane man talade mjuka ord med ett eget uttryck af ro och öh-trtygeleo. Om han var förvånad öiver den gamle syndarene plötsliga intresse för det budskap, han ad tåligt tramberit år etter kr, så låtsade han ej dllrom. Jon Etstia var så klok, så klok, en at Jllmtlanda klokaste karlar. Kreaturens klockor pinglade och pinglade nere på Angaluttningen. Vidunderlig sol- glana låg ötver Altven och skogsbackarna, och luften dallrade al ljud och lit och lätta fitrger. Där tvttrtötver den gnistrande 111- ven var det evigt dimblått — det var ek fagert, att det blef tröttsamt. Men Olof det första han yttrat 1 den naken på alla fick liksom med ens intryck at naturen, dessa år. Jon förändrade icke en min. Hannens härlighet och sade: tattelutna smalhet var utdragen och garde &synen nästan onaturligt bild. 'Det ar som en kan giv' vackert hin i isfen.. .Åhja, när det a klart vader,. svarade ingen vÄlsignelse af Herron Ty Herrett säjer till m+enskan !,,rt•altc•r .vira pund, stiger han. 'Du tog likasom yxa ar hand på'n s.1 att säja, de Jon, du tog skoga hans o. ', jorda hann —, yllet var lag och ratt och världstag ord ning det.• •Ja, eomlia säj' nu, att Lan i Nortu•n svor falskt den gångens Idet blot en liten tystnad, så sade Jon blidt: slita anstår det osa att döma, de Olof. Larsen sjal får snara inför Herren på do mens dag.. Olof i Lien hade rest sig, nu gick han och satte sig på bänken och lutade si-+ svettiga, ångestkulla ansikte mot Joy. 'Vi visete't — vi visste't, du — det t...: at helvete med osa.. sliysch, hysch,s hviskade bonden skrlm'T och skakade varnande sin hand. .Den s. ;+ den Är förlåten, 011e. Om edra synder a= Ture blodröda, du. • 'Ja, men si — bekänner, står det, 1-. känner —' Nu hade Jon sitt ansikte klart igen. han höjde rösten: sW domens dag skola alla glirning;:tr uppenbara varda, onda och goda, och ,l.• som gods gjort hafsa, skola ingå i bifr-as härlighet — det år Guds barn det, 1) ,,t. och har du då gjort synd, d gör det u~• genting, sir du — inte sa mycket sona tör det år allt tNttadt bort i blodet, sir du 011e. hjärna var icke nog kvicktänkt for att följa med dessa tröstande sannina;.å' Han mumlade oroligt för sig njilf. .1.,, stÄmma fortkor: .Jag hjillpte Andreas med hemman. hat han var en alarMg kart, det var han .Ja, men du to' jänta hane och ho' tjatat , dej fritt tör den ornatens skull -- och a ale henne, Jon, ja det gjor'e du, för c:' styggt sinne har da, last ingen ser et 1' dej,. bankade 011e på 1 brödet. .Den Jäntan var styt och ond vuleoa ande hade bon, bon förde borda .•r.' muns. Ofvet Jons ögon dsog en titt slöja. 'Hon Wie sanningens leftande ord,' skr,• ► 011.. .Ond hjälps om — på oröttölnt' goda letver vi, Jon — och inkon och t., derlöeaa tårar, står det. Du Ack det mest•. du Jon, rona du narra' mej med, och u•mr skaliai Jag b född om 1 gan i eomm~ hans i Bon var ni sDr ARR l R — se .Ni vr~lad bokån onda åren i de sl grand rygga synda Huu ned p sitt s han U intala 'Di kan d skat skam. boa amen, vad 1 kunds p• Hl
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.