--c 13 0'- .Yik bidan,. skrik jag..epbke, bort med dll, Ifrån din leyn, djlhul, mig ftirloetala Han lo` som förr och endast sig på mig — jag hindren vred tom ville jag dem krossa, e .Hrem 1? du?... titel... hånle Icke dl. Blodlön tippar dg till sitt jag rönta, och andlifet lyssnande fIS►nam jag di: .Jag föddes att firstara och förgöres. -Jag betet Sekleta slut. Se dig omkring) - D u ser att dnmat snart sin höjdpunkt hinner. man .intar min rcpiik: i luften springt — med m n bICj, cf.. rundt omkring dig halhavinden brinner. 'etc • .1,. c, hemsk gestalt med anlet sdrag fbr+r,dna ,.g Pir om natten full ar Intakt tig, ,l' _I; ;^ etb titta timmer vor* tidna. Her bar en underlåg och silltam dysikt - en mantel, enart som sot med flickar röda; han rlknade helt viset med litvet *likt, —•n nirmare han eletta stå de döda. Hang ögon brueao med en dieter glan* ii►aom ett &torsken at mordbrundetigor - t denna blick en dires vanvett fanve, och mannen hånlog blott it mina frågor. Hane ansikte var blekt och utan flit - hvitt gom en clowns det i mörkret bele, som #vård det bet mig genom ben och mlrt, ,!t dag af tåu krdkte mig och ranta. 'Jag 1 en elkista stund tillintetgör, hrad kloka etatemln mbdoumt ha timret — liksom i blod Ju ejllfva solen dar, se'n för en dag I Uterglane hon skimnat. .Ditt ellkte jublar, att ni högt det står, och glömmer afgrunden invid sin sida. Du skall fl se, når ee gång timman står, om mot sin egen synd det sviktar strida. 'Da skall fl se. .1. Hajk plötsligt borta ur... jag klnde sömnen måna (>ton sluta, och når jag vaknade, eken solen klar och strödde roar Ofver daggig ruta. Daniel ll'allafröm. (19.d.+w 0Rd. ► adt. Där funna också julbockar och ps. art till osa tre systrar. Paket! Hvad kunde det vara 1 dem, och 1:.. arifrån hade mormor fått medel till allt åta ötverdid? I'.uketet till mormor, hvilket jag hittills }• d t doldt bakom ryggen, lade* nu också '. —h mormor gjorde dlirrid stora ögon. ,ton t.,rk,.1e sina glasögon och 1äete utan- .krift.n .c,rdt torkade dem ånyo, ty de hade bliifvat fuktiga. N i kåra barn, • sade bon med ett myc- krt ömt tonfall 1 rösten, *som tänkt på ramla mormor — det år vila stökförklådet, °"1 }ag så långe önskat mig?. ' I►u kåra mormor,+ sade nu jag I min t"r '.11 slog mina armar om hennes bale, 5'u kåra,' rara mormor som tÄnkt på ou lat kr vii de varma strumpor, som jag sticka på om altnarnete l .krattade alla åt våra gissningar, men •e3ete styva vår otålighet, ty paketen skalle •j U 'plus., förr ån *1 föret druckit test, .' ►a st,.i och drog i kak4Jugnanischen, och var ett litet muntert eitllekap, som dor'1e hetler it anrättningen, aamladt kring 'tet runas bordet. 1 -tu'r budrickningen skulle paketen öpp- ar, a b a i loro i stor spänning, innan vi '1° ei om de verkligen Innehöllo de om' " utrdmpo nar ty bur nyttiga $.n dessa kunde vara, J skulle nog någonting annat, bur obetydligt Dom helst, men hvilkot vi ej @ett i förväg, vara vida välkomnar*. Men först skulle mormor öppna sitt ps. ket, och vi n'oro mycket nyfikna att ao, tirad min hon di.rwid skulle göra.' Då hon drog fram den vackra sjalen, el sig bon att börja med riktigt häpen ut, men sedan fick hennes gamla ansikte ett nå förnöjdt lttryck, att det gjorde oss godt att se det. >Åh, en sidan vacker gltva,s sade bon, .just en sådan bom jag också långe hatt behot af. -- Men barn, har har ni burit er ist att åstadkomma någonting så dyrbart?. VI skrattade bara och sade, att det var rår hemlighet, men att det skott på full• komllgt rättrådigt sitt, så att hon med gods samvete kupde bira sin sjal, och al prof- vade vi dNt på henne och gladde oss åt, hur smidigt den slöt sig omkring hennes smala axlar. diel mormor förvånad, så bbho vi det el mycket mera. ty våra paket Innehöllo alle icke 6 misstänkta strumporna, utan I stället byar sitt klitdningetyg, vinerilgen ej dyrbar~ men indi mycket villkommet, eftersom vi ni vill behöfdi litet nytt I den vägen. Ett par andra nyttiga småsaker fannos också där, och alla tre 'oro vi myc- ket förnöj" öteer vira gåtvor. flirt.) Minnet at denna sköna julafton @kall al• dyig grumlas, om jag än bletve aldrig e► gammal, och de dyrbara gitvor, Dom seder' mora kommit mig ■4 rikligt till del, halva ej gjort mig e4 mycken glädje sant mormor* anspråkslösa julklapp. Juldagen på aftonen, då vi åter voro samlade och vi barn ej rätt visits, hvarmed vi skulle eyseela*tta om, bådo vi mormor om att få beskåda hlWigbeterna i skåpet, mormon .allra heligaste', och vi bletvo mycket svikna, då hon, litet kltrft, neka• de att uppfylla denna vår bogdian, *Men, mormor, I dag gr det ju mer in söndag, och du brukar oljet aldrig neka ou det. Lilla rara mormor, vi skola vara så enhåla och inte röra vid någonting, bara du öppnar skApdörren.el Och vi upphörde ej att plåga henne med våra enträgna böner, förrän bon, ehuru mot• villigt, gick vår önskan till möten. Jag dg att bennav hand darrade, då hon satte nyckeln i liwt, och tänkte för mig tjäll att mormor nu började att blitha gam. mal och svag. Men dessa funderingar träng. des enart undan af någonting annat. Dl mormor öppnat skåpdörren, ck alg jag att det fanns on tom plats på den hylla, där eljoa bennav dyrbara koppar brukade ett. En varm sky gick öiver mitt ansikte, och
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.