—4 3 ta-• aeadapeftermiddag framåt jultiden, nar han matt ock pratade med ypn timren, medan kyrkoher. dem spelade brfde ed Hernell, 'och and& kan y( for•akm. att om det Sr Agooting jag vill ti har. d dog vill jag komma Otver det på ar- :: ji dU itmfn•toaa► 'Det kan då aldrig falla någon at oss in att tro annat,. •varade fra åsetta och log d vanligt, K m en god mor alltid ler åt den hon misstanker 'tall gots henne på samma gång den störta .-rg och den största gladje i lifvet, 'och den ,tir Macks ar då verkligen för svår., 'Jag skall locka at honom och etapp in bo- non i koket,. sade Anna och stig upp. +Nej, ger inta det. fröken Anna.' sade igen - sonen hastigt, 'han tycker ju .d mycket om att rara hon er.. I detsamma visade has Macka, oformrrttt för de andra, en skarpa som ban hade i rotkrickan. ntorpan gjorde underverk. Macka teg och lada sig framför Anna. rottes med ögonen orubbligt fa.t.de på agr000aaeoe band, mom eeoaUaalt Opp nad• sig för att visa ena kant« at skorpan. 'Nej, mes så kan ser på herr Bergetta,. sade Anna beundrande, 'han hörde be•tamdt, att herr 1trrget'n bad för honom, Mack* Sr verkligen ro ovanligt förståndig hund.. 'Ilar fröken Anna inte lurt honom att sitta?. lrlpde nu studenten, som också var med och •om hes tiden tåtingt sökt hitta på något •am- talimne, hvarför han nu kamrars sig oher detta r-A4 en ovanlig glupskhet. ':'ej, def+har jag inte,' avund@ Anna litet ll,daiust aonioalltld,nar bon talade till hvitmöa. •a n, 'men apporterar gör han mycket bra,. till- .d hon och kastade en oaadok fram åt golftet X"e rörde Icke ene på ögonlocket, han var och hållet ta.cinernd otal skorpan. 'Ni. Macka Ulla, tag upp d•dakenl. uppmas asdi tjäna ungs ostmor. )åarke viftade litet på svansen, mes rörda vi` Cr 6frigt inte ar stallet. 'Den ligger hetrtamdt for nara,' sade agrono- luta «h steg upp samt flyttade nusloken litat ro=ts bort, 1 det har på amma gång passade att krama ned 1grs • korp•m nlor bredvid den ":an gick han tillbaka till öla ylat, och sade • t ytligt Ull lacks. 'Skymta dig en Macks tie din unga matstor uiadnken.. Alla lago är,kr ett ögonhicka •pund forvantan. Macke l r kale på nosett och vädrade framåt rummet, :StI.A steg Gas vp p helt långsalut, gick fram till -~:nitea, vädrade omkring den några tag, fat. • e sedan ena hörnet mellan tåarmen och gick chet betaakeamt fram med den — till agroeo •t. Dar stannade han och vtltade på svansen. Nej, nu gick do Macks 1s ropade agto- 'nan skrattande, ► agg~ar a ja Inta dia matnior.' Mao Mark. lit Inte alviw •i`. lian stod kvar tt •vtlagde biide svansen och naeduk•n, ' 'tippfe han framfor ~gro n• tot- t.-r och gaf till ett hala godmodigt, ! fprar- trt r'aVande, som om bas velat sågs. 'Dumbom 1 Begriper du inte, att de ska bara atngar och kootnaddorslag till en större sjösank ning och åtskilliga nya odlingsföretag. som skulle förekomma 1 distriktet lian hade således Inte tid att göra några besök, och alven på Hackelota bada man brådtom som alltid vid denna tid på året Anna bale fullt upp att fora med att hjalpa .in mor, och det var enlast om kvallarne, når hon kom upp på min lilla kammare, som hon hade tid att tanka på flacka. I)et var inte utan att hon foreetallt sig, att han skulle komma hem genant, men dagarna gingo och ingen Macks kom. Hon Undrade, om han var bunden och om agro- nomen var myrtet •tragg emot honom. Men han hade ja lotvat, att allt •kull• eke genom lek, och •kulle han vara elak mot Marks, ja, då hade denna beetamdt slitit sig och kommit hem. Men om också fruntimmerna sörjde n(ver att Macka var borta, et voro karlarna a1 mycket men förtjusta fatron •jaål tyckte att det var ett riktigt himmelrike att klippa höra Mark. skalla, och det fanns insatt morgon och ingen krull då han inte utbrast» .Om jag vi••te, livad jag skulle göra den dar be• d•rUge- Bergstön, mom befriat mig från byrackaa tiar hemma.' 'Du f4 val hitta pl någon julklap p åt honom,' menade fru Lena, 'för nu nar krakel ar borta, får jag tillstå att har ar bra lugnt och •tilia ► 'Julklapp?' återtog Hernell betankaamt, 'ja, lirar skulle det vara? Kan du, Anna, saga mig livad mas skulle hitta på?. 'Jag?. •täntmade Anna, utan att titta upp från ett tapi••eri. som hon höll på med, 'hur @kall jag kunna veta det?. 'Om du *kulle •y en rökmAeea åt honom?. ,Snutis pappa, det hinner jag inte. For resten röker han viket inte.' 'N ej , det har de ratt L Tusan e1 dumt An- nare bada jag kunnat ge honom en pipa eller en Låda tågarter. Kan de inte hitta på något mer?' 'Om Anna #kulle ge honom det dar mom bon håller p/ att #y? Det ar ju and[ henne@ hund och...' 'Ja, det har du ratt 1, Laval Hvad ska' det dar bli, da Anna?' 'Jag vet Inta precis.. evarsde An och lutade sig anno djupare ner dtver arbetet. .Vet du intet Det var dA kurioetl Kan man slita och •nnrpa Ihop stot dar, utan att veta livad det eka' bli. 'Kim's dn,► inföll hustrun och blinkade åt sin man, .sådant dar kan anvtnnda• till litet af hvarje! Om Anna ville göra det ftudlgt, d kunde Ill. hon kunde. .Du begriper di ingenting boller, Ian Har du inte sett att liekungen b:ir mom en drypande blod, byar gång dn talar om agronomen?t rl'hu-phy,b hvia■ladepatron Iternell och knapp- te med 8ngrarne, 'går hon upp den valgen. Det vill saga, du tror att hon Sr kar i honom?' 'Om Inte precis kar, men nog tror jag att hon tycker smått om honom. Och det dar att bon lat honom t► ta' med sig Macka — ser du Lan —'si.... 'Jaså, det anser da som något boyta? Nåja, go bevara} Karlen at bra och real, fast Inte har han just någonting.• 'tåvad hade te, nar vi gifte oss? ► frågade fru Lena med fuktiga ögon och lade sin lund på mannen• arm, 'och livad hjalper det om man Inte har den ratta ka►lek•n?. .Ratt •agdt, tumman min, dat eka' du ha an Da.e för. Jael, el du tror... Kors, att jag inta har sett det!. 'Aldrig ale nl karlar aåutant dar. I det fallet a' ni 'tå blinda som kattungar.► 'bågar dn det? Det vill saga, att det dar bon syr på, det har bon kanske rakt åt.... .Ämnat åt honom, jat Det kan du vars så. kar på.. ► or, en dn byting[ Och el sitter bon dar och låtsas mom det regnar! Vänta mig, hon! Jag eka min sjal ...► .Du eka inte saga eller göra någonting, gub- ben min, utan lita maken utveck:a sig el sig ejatf. Emellertid alro vi ju enas om att vi bjuda hit honom till julafton?' 'Ja då. Och kan han laga så att han får dg en riktig julklapp stat Anna, •k inte mig emot' IV. Och julaftonen kom med allt sitt kara be•var, sina hemlighetsfulla låsvridningar, sina halfhvi- ekande otverlaggtttngar i v~Lrne, mitt lurkos och sin brådska 1 riethua och kök. (lasterna, bvilka utgjordes at disponenten och de två hrakein• genlörerna, agron omen och (olkakollararinnan, voro bjudna på mid:ag till klockan fyra, och re dan klockan tre stod det stora milt»lag ■hordet du• kadt I salen, och medan patron eternell lagt in alla sina julklappar, bland dam Inbegripna jul. pengarna till tjan•tfolket, kom han ut för att det vaj anvtoda• till Ofverdrag på en jaktvfaka ajalf Inspektera smörgåsbordet. till es.mpel — och efter en herr Bergstån ar Anna höll just på och ordnad• vtngta•eapå mid• dagsbordet, då det hörde@ b}al tror på grotes och det fason klockan nylle slagit en kvart ofver du N' något da, min gumma. Då ger du honom det dir, min flicka, och •d a' vi Ifrån det bekymret.. 'Ja, om pap pa tror att det går an, må.... . Hvartor •kalle det lata kunna gå an? Han drar sirar dia hand och du ger honom ett trampstycke tyll hem jaktvaaka. Det passar bra, det! Och ua den •jalf.. så bjuder vi bit honom på julafton. Karlstac- .,ILn det nu var till följd al klack.. u p pmaning' karn år j a enagn, vet j ag och Inte kan man låta • .er lad han gjorde det at egen drift, det vet honom si tta därborta helt molo på julafton. Lrl- J`1 iaf', men det •akra ar, att agronomen tog ler bor gammas min?' nawiaken och gick fram Ined den till Anna, .Nej, det tycker jag också, min nar Lon skulle taga den at honom, mott• ■ , I ar te, ode doa unga flickan rodnade gom gubbe.. 'Det ar dumt att vi Inte ha nålrot Ntockbotm•trauwande i år att I,iu selin (röken Anna ville Wta mig Maleke pi ,L b~ på. Mm Edvard eka' »era dar, .A •kulle jag nog lar■ honom både naturligtvis vara bom blitvande fast • t spåö'fire tri, sitta,• made agronomen, sedan mon sin, och V tara nog inga at knnunit tuhaka till sin stol, stör det ar kamraterna komma heller. ålan får "tk',r•n ►röd au en ad font.adig hund inte röja sig med Ruengeniorerna Och r •Sia •:r några små •allek. p•k~•t~~ s •dua l»te tgrr Bergelds tAr tör myrtet tt. disponenten.' ► Kapp. lilla, ► sate Anna och sig 'si' al lr.40,m,• sid, fra lama 1 stallet for dot opp tran da som, • jak &kalla ad 0%, Vin, '•J ,-1,t #kulle det vara roligt Eller livad aa vilja att fröken Lund biet bju mer du, Annals med, hon Sr också enasen.' 'Jo, I,■ ra det Inte pinar honom?. svarade den .Irolkakollararinnant Det har du 't*ana. r,u, nu återfått sin vanliga (arg. förba•kadt ritt I. livad suger da, 'Nej far all dell Det går med lek allt•am morf Jag har ingenting emot'•t• ► tMr.• •varade asmodden, asoden, Doch vill höken An .IM Sr ja m mycket h y gglig flin lurur,& i pension hos mi g , •a lotvar ka, kos IAre. ► svarade frun, ,ort. l att l,an eka vara ...• Ull julafton.. teskar just trop Lttn '-inga ene och manblet det otta~ at jag .Det ar syur p j å lirka,' utbrast tiedt att Marka skulle lan •i` konster, och Dar patron Herrtet, . ron får arbeta ut uKn for hem om kvallon, kladd han Mack• sig på de val•ignatte ekolangarn, Bitr stolen fotnacken i •luren. Men jag at IHn som kunde skaffa ftenne en W+ ritt saker på, am late vackra Anna gråt en bra man andL Jag tycker hon ven 'tror honom, sån hon kom opp på skulle ps~ ter Bergetts. Tsnk, ont au a rutt, gatan stilla krona tosa ~ dem, du Uad•r t" förlöp dagar som tMegingo julen it► oMnoee haft mycket att göra medrlt' du tycker att det låter finare. Men livad sjutton blot det för brådska på Anna?' Den unga flickan hade damligan blifvit allde. le• purpurröd och skyndat ar rummet, d hastigt Lena. .Fy dA U^ edda kan sugs f Fe- l hpp dem.. •1iå,Ja, flen ihop dem'dl, om tre och fru Lena var anno en gång ut.s I koket för att •e etter, att den stora doppgrytan var riktigt tinakurad och blank, så att den med var- dighet kunde preddem pil smörgåsbordet. 'Nu komma 'Le viset från brakat,. sade Her tull, nar han hörde bjällrorna, 'de S' alltid tidiga af sig. Ta emot dem du, Anna lilla — Jag får lof att in till mig och eld upp gamla sede•brann- vinet. Det har jag ju alidelee glömt att sitt fram.. 1
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.